Användarinloggning

Harsyra (Oxalis acetosella)

Basfakta om harsyran. Var växer harsyran, hur ser den ut och hur användes den förr.

Många har smakat på harsyrans syrliga blad som innehåller oxalsyra (som också finns i rabarber). Bladen är klöverlika, trebladiga och man kan äta dem året runt, för de är vintergröna. De omvänt hjärtlika bladen viker ihop sig när det blir kväll, men också när det regnar. Därför har man kallat harsyran för skogarnas barometer. Den fina, lilla blomman uppenbarar sig i april-juni.

Harsyran växer i skogar i södra och mellersta Finland. I södra Lappland är arten mera sällsynt. Harsyran trivs i skuggiga, fuktiga granskogar, men också i lundar.

Harsyran har använts mot skörbjugg p.g.a. av att den innehåller mycket C-vitamin. Den har också använts som fläckborttagningsmedel eftersom oxalsyra löser upp fläckar.

Kännetecken:
Harsyran har en ytlig, förgrenad jordstam från vilken de ljusgröna klöverliknande bladen sticker upp. Harsyran är bara 5-10 cm hög. Harsyrans blommor sitter ensamma på långa, sköra skaft och är klocklika, med fem vita, violettstrimmiga kronblad. Blommornas mitt är gulgrön.

Källa: Natur och Miljö/Luonto-Liitto
Foto: Gun-Britt Väänänen

Databas: 
Vetamix