Användarinloggning

Lärka (Alauda arvensis)

Basfakta om lärkan. Kännetecken, utbredning, läte och ordspråk.

Lärkan eller sånglärkan är en av de första, efterlängtade flyttfåglarna som återvänder till vårt land. De första lärkorna kan observeras redan i början av mars, medan snön ännu ligger kvar på fälten. Därför vimlar det av lärkor i lokala vårliga ordspråk: "Första lärkan har sju yrväder i stjärten." "Först när lärkan har snöat ner tre gånger blir det vår." "Lärkesång och slädagång trivs inte länge samman." "Lika många gånger som lärkan drillar i mars, får den tiga i april."

Fågeln gör skäl för sitt gamla smeknamn, Himmelslärkan. Sånglärkan stiger sjungande uppåt och på hög höjd förblir den svävande med fladdrande vingar medan sången strömmar fram. Sången kan pågå i en kvart innan lärkan sänker sig ner mot marken.

Sånglärkan trivs på åkrar och öppna områden, där den äter insekter och spindlar, men också frön. Fågeln förekommer i hela landet, förutom i norra Lappland. Det kan vara svårt att se sånglärkan. Den brungråa skyddsfärgen gör att den smälter in i omgivningen. Sånglärkan hör till de arter som missgynnats av förändringar av landskapet och av moderna jordbruksmetoder, såsom användning av bekämpningsmedel och dikning.

Kännetecken:
Sånglärkan har en tydlig tofs på huvudet. Översidan mörkspräcklig, med brun botten. Bröstet är gulbrunt med mörka streck. Buken är gulvit. Vid flykten kan man se dess vita yttre stjärtpennor, samt en vit bakkant på vingen. Ca 17 cm.

Läte:
En intensiv rullande drill som kan pågå mellan 3 och 15 minuter, oftast från hög höjd. En mängd höga klara läten som upprepas.

Källa: Natur och Miljö/Luonto-Liitto
Fotograf:Juha Laaksonen/YLE

Databas: 
Vetamix