Användarinloggning

Nässelfjäril (Aglais urticae)

Basfakta om nässelfjärilen. Kännetecken och utbredning.

Nässelfjärilen är en av våra vanligaste dagfjärilar. Den hör till familjen praktfjärilar. Nässelfjärilen är bland de tidigaste fjärilarna man kan få syn på under våren, eftersom nässelfjärilen övervintrar som fullt utvecklad fjäril. Om vårvintern är varm kan man se nässelfjärilar flyga över snön redan i februari. Under vintern kan man ibland också upptäcka nässelfjärilar inomhus. Då har de väckts upp av värmen. De nyvaknade fjärilarna är ofta durriga och mycket långsamma, vilket gör att man lätt kan studera dem på nära håll.

Nässelfjärilen övervintrar hängande upp och ned på en skyddad plats, t.ex. i ett ihåligt träd, garage, uthus eller i en fågelholk. Under våren lever fjärilen på nektar av tidiga vårblommor, såsom tussilago. Honan lägger äggen i högar på undersidan av värdväxten brännässlans blad.

Kännetecken:
På ovansidan är de glest flikiga vingarna intensivt rödbruna, snarast tegelröda. Vingbredden är 40-52 mm. Längs framkanten på det främre vingparet finns en rad omväxlande svarta och ljusgula fläckar. Den yttersta ljusa fläcken är vit. På framvingens bakkant finns en större svart fläck och mitt på vingen syns två mindre svarta fläckar. Bakvingarnas inre hälft är svart. Längs både fram- och bakvingarnas kanter finns ett svart- och blåfläckigt band.
Framvingen är beigegul med mörka teckningar på undersidan. På undersidan är bakvingen svartbrun i mitten, vilket omges av ett ljusare band.Längs kanterna på undersidorna finns ett mörkblått glänsande band.

Utbredning:
Nässelfjärilen förekommer i hela Finland, även i norra Lappland. Fjärilen har länge varit en av Finlands vanligaste dagfjärilar, men sedan år 2000 har stammen minskat kraftigt. Under de allra senaste åren har den ändå börjat öka på nytt. Nässelfjärilen trivs i kulturlandskap, på ängar, i öppna skogar och i trädgårdar.

Källa: Natur och Miljö/Luonto-Liitto
Foto: Anu Haapamäki

Databas: 
Vetamix