Användarinloggning

Sångsvan (Cygnus cygnus)

Basfakta om sångsvanen.Kännetecken, utbredning, läte.

Sångsvanen är vår nationalfågel. Den återvänder från sydligare trakter i mars-april. De första sångsvanarna kommer redan i slutet av februari. Under mycket milda, isfria vintrar kan sångsvanen också övervintra i Finland. I Följ med våren samlar vi dock endast in observationer av flyttfåglar. Svanarna flyger oftast i plogar eller i diagonala linjer och man kan höra sångsvanarnas typiska kraftiga trumpetande läten då plogarna flyger förbi. Sångsvanen förekommer idag i hela Finland och stammen har vuxit. Förr höll sångsvanen på att dö ut på grund av jakt och förföljelse. Sångsvanen trivs vid olika vattendrag. Den lever på växter som fiskas upp på grunt vatten eller också betar den på land. Kännetecken: Det är lätt att förväxla sångsvanen antingen med knölsvanen eller med den mindre sångsvanen. Man ska framför allt titta på näbben som hos sångsvanen är gul, medan knölsvanen har en orangeröd näbb med en svart näbbknöl. Den mindre sångsvanen ser nästan ut som en mindre kopia av sångsvanen. Sångsvanen är 145-160 cm. Den mindre sångsvanen 115-127 cm. Sångsvanens näbb har ett större gult parti än den mindre sångsvanens, vars näbb till och med kan ge ett helmörkt intryck på längre håll, eftersom stora delar av näbben är svart. Den mindre sångsvanen är en sällsynt förbipasserare som häckar främst i norra Ryssland. Under flyttningen kan man ibland se den mindre sångsvanen tillsammans med sångsvanen. De svanar som man ser om våren i inlandet är oftast sångsvanar. Knölsvanen häckar i allmänhet vid kusten. Läte: Flyktlätet är ett kraftigt 2-3-stavigt trumpetande. Knölsvanen är däremot ganska tyst, men då den flyger hör man ett dovt sjungande ljud från dess vingar. Det ljudet hörs inte då andra svanar flyger. De mindre sångsvanarnas flyktläte är enstavigt och skarpare än sångsvanarnas. Källa: Natur och Miljö/Luonto-Liitto Fotograf: Anna-Liisa Pirhonen

Databas: 
Vetamix