Användarinloggning

Tornfalk (Falco tinnunculus)

Basfakta om tornfalken.Kännetecken, utbredning, läte.

Tornfalken kommer oftast tillbaka till sina hemtrakter i april. Den har en uppseendeväckande lång stjärt. När den flyger kan man bara förväxla den med sparvhöken. Tornfalkens vingar är långa, smala och spetsiga, till skillnad från sparvhökens som är korta, breda och har en trubbig vingspets. Dessutom ryttlar tornfalken. Det betyder att den flyger på stället med fladdrande vingar, då den jagar.

Tornfalken förekommer i hela landet. Vanligast är den i södra och mellersta Finland. Man ser den ofta vid åkrar och på kalhyggen, där den jagar sorkar. Tornfalkarna blev färre under 1970- och 1980-talet p.g.a. miljögifter, men beståndet har ökat igen under 2000-talet. Tornfalken kan häcka i en öppen holk, som t.ex. är upphängd på en gavel i en lada vid en åker. Tornfalken bygger inget eget bo, utan övertar bl.a. gamla kråkbon eller ekorrbon.

Kännetecken: En medelstor falk, 31-35 cm, med mycket lång stjärt och rostbrun ryggsida med svarta fläckar. Undersidan ljusare med svarta fläckar. Hanen har en gråblå hjässa och nacke. Honorna har rödbrun rygg och randig stjärt. Näbben är böjd, gul vid roten, med mörk spets. Ögat är svart, inramat med gult. Stjärten har ett mörkt band i ändan.

Läte: Ett snabbt kikiki...

Källa: Natur och Miljö/Luonto-Liitto
Fotograf: Sampo Laukkanen

Databas: 
Vetamix