Användarinloggning

Trana (Grus grus)

Basfakta om tranan. Kännetecken och läte.

Då tranplogarna dyker upp i april kan ingen längre undvika att inse att våren är här. Plogarna är högljudda, väl synliga och rör sig långsamt framåt, så man hinner studera dem i lugn och ro. Många andra fåglar flyger också i plogformation, men tranplogarna är lätta att känna igen. Tranan är en stor fågel som flyger med både halsen och de långa benen utsträckta och slår lugnt med vingarna. Ibland förblir fåglarna svävande och cirkulerar i ett försök att dra nytta av de stigande luftströmmarna.

Om våren ser man tranor på soliga platser och på snöfria områden på åkrarna. Tranan är ändå en våtmarksfågel som häckar nästan över allt i Finland. Den som är lyckligt lottad kan råka se tranornas vårdans, som är en trumpetande, bugande och hoppande dans.

Under häckningstiden äter tranorna olika smådjur, insekter och grodor. Under hösten övergår de till växtföda.

Kännetecken: 110-120 cm. Vingbredd upp till 220 cm. Fjäderdräkten gråaktig, hänger som plymer över stjärten. Ofta aningen rostbrun på ryggen. Huvudet och halsens övre del svarta utom ett vitt band från ögat ned över halsens sidor. Bakhuvudet bart och rött.

Läte: Ett ljudligt, trumpetande läte som kan höras på flera kilometers håll. Framför allt tidigt på morgonen kan man höra ljud från häckplatsen: kruii, kraa, krroii.

Källa: Natur och Miljö/Luonto-Liitto
Fotograf: Magnus Östman

Databas: 
Vetamix